Den mest dramatiska händelsen i Uddevalla under andra världskriget var nedskjutningen av det tyska planet söndagen den 14 april 1940. Det var fem dagar efter den tyska ockupationen av Danmark och Norge och det rådde en nervös stämning i Sverige. Inte minst gällde det på kaserngården på I 17 där mobilisering pågick för fullt. Man tror att denna Junker 52 varit i Norge och lämnat sin last av materiel eller trupp. Planet hade utgått från Nordjylland och var på hemväg men flög över Bohuslän.
Framme över Byfjorden gjorde planet en sväng österut och flög rakt in över staden. Måhända hade besättningen blivit orolig för bensinbrist och siktat in sig på Samnerödsfältet för att landa där?
Den här flygplansbesättningen hade maximal otur. På Musikberget på I 17 hade dagen innan den enda luftvärnstroppen i Västsverige grupperat sig. Man hade sent på kvällen släpat upp de båda Bofors 40 mm luftvärnsautomatkanonerna på berget och där stod de och bara väntade. Troppchefen hade åkt till Göteborg för ordergivning och hans ställföreträdare var den unge furiren Birger Magnusson, 19 år. Magnusson och luftvärnstroppen var väl utbildade och visste exakt hur de skulle bete sig i ett sådant läge.
Magnusson beordrade varningseld, vilket innebar att man siktade mot en punkt långt framför planet. En skur av spårljusgranater lämnade de båda eldrören i mycket hög hastighet. Planet gav emellertid inte det minsta tecken på att de hade uppfattat varningselden varför luftvärnstroppen en stund senare sköt verkanseld.
Det var som att skjuta på sittande fågel. Planet träffades och fattade genast eld och med en svans av svart, tjock rök försvann det över skalbankarna vid Bräcke. Det störtade helt nära Dalslandsvägen och brann upp medan ombordvarande ammunition exploderade under lång tid.
Planets besättning dog omedelbart. De var Ernst Lück, 25 år, Heinz Priehäusser, 23 år samt Reinhold Buchhorn, 38 år. De begravdes under militära hedersbetygelser på Sigelhults kyrkogård. Närvarande var Tysklands ambassadör i Stockholm och den tyske militärattachén och så förstås en rad svenska myndighetspersoner.
"Halva Uddevalla" såg nedskjutningen och ändå försökte Försvarsstaben hemlighålla händelsen. I radionyheterna senare på dagen hette det "att ett tyskt trupptransportplan krockat med en bergvägg i Uddevalla". Försvarsstaben ringde också upp de tre dagstidningarna i Uddevalla och lät meddela att samma version skulle stå i tidningarna nästa dag.
Uddevallas legendariske chefredaktör för Kuriren, Frank Eriksson, ledde dock tidningarnas uppror mot Försvarsstaben och skrev sanningen i nästa dags tidningar.
Bilden är från jordfästningen av de tre tyska flygarna den 25 april 1940. Officiant var prosten J A Bogren.
De tre tyska soldaternas grav på Sigelhults kyrkogård kunde beskådas fram till början av 1960-talet. Då reste en tysk patrull runt i Västsverige och grävde upp lämningarna efter tyska soldater som begravts på olika kyrkogårdar och flyttade dem till den tyska gravplatsen på Kvibergs kyrkogård i Göteborg. Där kan man än i dag läsa namnen på de tre tyska flygarna som sköts ned i Uddevalla.//
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar