2008-03-06

Ur led är tiden....


Visarna på brandstationens urtavla lyser med sin frånvaro för närvarande. Enligt vanligtvis välunderrättad källa blåste de sönder vid den senaste stormen. De hade då suttit där sedan brandstationens invigning 1960.
Museets personal och andra som brukar titta på klockan har nu problem med att hålla rätt på tiden.
Men bara lugn, nya visare är beställda.//

4 kommentarer:

  1. Under de drygt tjugo år som jag jobbade på brandstationen, så var det inte helt ovanligt att klockan gick fel. Då blev ju problemet att veta hur mycket den gick före eller efter. Fel på klockan var ingen ovanlig anledning till en telefonpåringning från allmänheten, liksom klagomål på att flaggan inte var hissad eller halad eller att julgranen på balkongen på tornet inte var tänd.
    En klocka som står still är väl egentligen bättre att ha, än en som går fel. Den som står still (med visarna intakta) visar ju ändå rätt två gånger per dygn. Eller?

    SvaraRadera
  2. Apropå tornur... Under mina tidigaste skolår i mitten på fyrtiotalet bodde vi på Kungsgatan 24, 2.vån. Under oss hade vi handarbetsaffären Konstflit samt en gammal skomakare. Nåväl, till tornuret. Vi hade på den tiden ingen klocka hemma utan var hänvisade till Klocktornet som vi såg utmärkt från köksfönstret (inåt gården). Kan inte minnas att tornuret tappade visare eller stannade en enda gång, men när det var dimma var det kris, särskilt på morgonen när jag skulle till Margretegärdeskolan. Då gällde det att tidsmässigt gå på känn och hoppas på det bästa.
    Hur museets personal gör vid dimma vet jag inte.

    SvaraRadera
  3. Museets personal är vana. De går ju i dimman för jämnan!

    SvaraRadera
  4. Den som verkar vistas i dimman är väl "anonym" själv. Bara det att inte våga stå för vad man skriver med sitt eget namn, visar att man är en skuggfigur, enligt min mening.

    SvaraRadera