2009-07-07

En "lycka" på Kasens gård


(Kasens gamla skola i förgrunden. Kurverödsleden i övre bildkanten)
Christian frågar:
"Hej Gunnar.
Jag har en fråga som funderar över varje gång jag går Uddevalla IS tipspromenad från Stadshuset.
När kommer från Stadshuset och går förbi Kasens skola kommer man till en ganska stor öppen plats alldeles innan man kommer fram till Kurverödsleden.
Det ser ut som om det skulle kunna vara en idrottsplats. Först trodde jag att det var Oddevallen men vet jag ju numera att den låg nere vid järnvägspåren vid Slängom.
Du kanske vet vad denna plats har varit för något?
Vem vet det kanske är en helt vanlig, naturlig dunge men det ser så perfekt formad ut att den nästan verkar "tillverkad".
Tacksam för svar
/Christian"
Ja detta område mellan Kasens gamla skola och Skogslyckan har sin plats i historien. Idag är det en ganska anonym plats där man kan ana att det visst har spelats fotboll. Två gamla fotbollsmål bortemot Kurverödsleden berättar om den saken. Dungen på bilden är nog naturlig i alla fall.
Platsen är en av alla "lyckorna" som tillhörde Kasens gård. Kaselyckan och Skogslyckan är namn som alla känner till, men det fanns många fler. När rättaren på Kasens gård skulle skicka iväg dagsverkstorparna för att arbeta på de olika lyckorna hade de förstås var och en sitt eget namn. Jag kommer inte ihåg vilket namn denna lyckan, som Christian frågar om, hade. Dock gick jag för många år sedan runt på Kasen med en av dem som hade arbetat på gården. Han hette Sven Johansson och var en minnesgod och intressant berättare.
När vi kom till denna lycka stannade vi en bra stund och pratade. Här odlades mest morötter, sa Sven. Marken består här av djup sandjord vilket är precis vad morötterna vill ha.
Men det var framförallt den här stigen, som sträcker sig i nord-sydlig riktning, som Sven berättade. Det är den gamla banvallen till en sk decauvillejärnväg. Namnet har järnvägen fått
efter sin uppfinnare, den franske ingenjören Paul Deacauville.
Det var helt enkelt olika färdigbyggda järnvägssektioner, kanske fem-sex meter långa, som enkelt kunde läggas ut och givetvis snabbt tas upp och byggas i en annan riktning.
Deacuvillejärnvägar var även vanliga i gruvor och stenbrott t ex.
Den här järnvägen var byggd för att transportera ned leran som behövdes vid Kasens tegelbruk som låg där Uddevallavarvet senare byggdes. På bilden ser vi "järnvägen" försvinna norrut mot Sanders dalar eller Egyptens dalar, som de också kallades. Där fanns den verkligt fina leran.
Det var hästar som drog lervagnarna på den här banvallen. Först drog de således de tomma vagnarna upp till dalarna och sedan de fullastade tillbaka hit.
När jag tagit den bilden vänder jag kameran söderut och går fram till kanten av den höjden jag nu står på.
Där, inne bland buskarna, ser det ut så här idag. Decauvillejärnvägen gick här över kanten och i en ganska brant backe ner mot tegelbruket på Kasenabben.
Det betydde ju att när hästarna dragit de fullastade lervagnarna hit så kopplades vagnarna på en vajer som löpte runt ett stort hjul, som var beläget ungefär här på bilden. Vagnarna kunde ju inte fritt få rulla utför backen utan måste bromsas. Därför stod en bromsare här och skötte den uppgiften.
Det var en sinnrik konstruktion där en fullastad lervagn drog upp en tom dito från tegelbruket. Vajern gick således från vagn till vagn via det stora hjulet uppe på kanten. Och mitt på sträckan var det dubbelspår en bit så att vagnen som var på väg upp dirigerades ut på det ena spåret och motsvarande då för vagnen som var på väg upp ut på det andra spåret.
Sven berättade att när han var barn satt han och andra pojkar ofta där vagnarna möttes för att någon enda gång kunna få se när vagnarna kolliderade. Det skedde givetvis aldrig.
Sven berättade dock om ett hyss som han och kompisarna gjorde mot bromsaren. Denne brukade alltid lämna sina stora stövlar i ett litet skjul intill hjulet han skulle bromsa. I samma skjul stode det en stor bytta med lättflytande fett, möjligen av typen "konsistensfett".
En dag när bromsaren gått hem efter den sista lervagnen hällde rackarpojkarna ganska mycket fett i bromsarens stövlar. Givetvis vågade inte Sven och kamraterna gå dit på länge, vilket förstås stärkte misstankarna mot dem. Bromsaren tittade länge snett på Sven, berättade han. //

11 kommentarer:

  1. Mats Karlsson2009-07-08 14:57

    Intressant att läsa om Kasenlyckan. Du har ingen gammal karta som illustrerar hur tegelbrukets järnväg till lertagen kan ha gått? Spårvidden var 600 mm om någon undrar.

    Hälsn.
    Mats

    SvaraRadera
  2. Apropå leran i Sanders dalar:
    Stämmer det att dalarna var mycket djupare förr och att där även fanns en skidlift? Om det är riktigt varför fyllde man ut dom?

    Martin H

    SvaraRadera
  3. Mats: Jag skall kolla om jag har någon sådan karta. Jag vet dock ungefär hur järnvägen gick.

    Martin: Ja, Sanders dalar har fyllts igen. Efter kulvertering av Bulids-Brattåsbäcken fyllde man igen och jag vet att det var sten och fyllnadsmassor. Och jag undrar om det inte var efter sprängningarna av de fyra motorvägstunnlarna.

    SvaraRadera
  4. På denna plats hade I K Svane en del verksamhet på senare delen av 60_talet. Användes som träningsplan och för knatteverksamhet. På området fanns förr flera dammar från rester av grustag. Dit gick vi ofta på vintrarna från Underås för att åka skridskor. Platsen kallades då allmänt för sandhålan.
    Kurt Claesson

    SvaraRadera
  5. Hej Kurt C. minns att jag var där o spelade boll, men hade för mig att det var i IKOs regi, men du kan ha rätt, minns inte så noga. Kommer ihåg att det fanns 2 planer där 1 större o 1 mindre, har även för mig att kommunen ordnade sommarverksamhet runt om i stan, som leddes av äldre ungdomar på olika platser,bl.a. på Walkerskroken, med fotboll o annan idrott m.m. för barn som var kvar i stan, och fanns även här.

    SvaraRadera
  6. [QUOTE]Apropå leran i Sanders dalar:
    Stämmer det att dalarna var mycket djupare förr och att där även fanns en skidlift? Om det är riktigt varför fyllde man ut dom?

    Martin H[/QUOTE]

    Som sagts innan så var det mycket djupare där förr!

    Skidliften kommer jag ihåg även om jag inte är säker på att den var igång då, runt 1970.

    När man var liten var tyckte man att det var en rejäl "flod som rann där. I synnerhet när snön smälte!
    Den fortsatte där Kurverödsleden går idag, mellan Kasen och Skogslyckan. Det fanns en bro, minst, uppe på Sanders Dalar och en längre ner i höjd med "Röda Gårn" som vi kallade det, alltså de röda husen med adress Nordansvindsvägen.
    Det låg även en Murco-tapp där vid Röda Gårn och bakom den kunde det ligga allsköns skrot nere i "floden", t.o.m ett bilvrak en gång!
    Mycket spännande!
    /Uddevallare

    SvaraRadera
  7. Uddevallare2011-03-29 12:33

    Det skulle vara roligt om någon kunde gräva fram gamla foton på Sanders dalar, bäcken och skidliften som Gunnar kanske kunde lägga ut på bloggen?

    SvaraRadera
  8. Har det hänt några hemskheter på kaselyckan? Mord, hemska dödsfall eller liknande. Har vart och kollat hus där nyligen och blev nyfiken.
    Tack på förhand, Rebecca

    SvaraRadera
  9. Hej! Vet ni var Kasens Herrgård ligger/låg? Jag kan inte finna platsen, hur mycket jag än säker på internet. Det finns ett par stora granar på ägorna som jag önskar besöka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Mejla mig på gunnar.klasson@gmail.com så skall jag skicka dig ett utsnitt av 1937 år ekonomiska karta där man ser Kasens herrgård.

      Radera
  10. Vad jag minns av Sanders Dalar så var det skidlift där fanns spår av den i många år.Backarna var mycket brantare och jag tror att man behövde lägga dit material för nybygget av fasseröd där av jordvallarna idag.

    SvaraRadera