Invigningen av Elementarläroverket för pojkar den 12 november 1862

Den 13 november 1862 skrev Bohus Läns Tidning:

Invigningen av elementarläroverkets nya hus verkställdes under gårdagen.
Stunden var för ögonblicket högtidlig och allvarsam, för framtiden hoppingivande och värdefull.

Kl ½ 11 samlades i gamla skolhuset Skollärarepersonalen, kommitterade för byggnaden, Ephori suppleant, Regementschefen och Riddaren Nauckhoff, medlemmar av stadens Magistrat och Borgerskap samt åtskilliga Militära och Civila ämbetsmän och personer, uppgående till ett antal av omkring 100. Dessa företrädda av lärljungarna med deras fana i spetsen avgingo i procession under klockringning till nya skolhuset, där vid ankomsten skolungdom stannade på ömse sidor av trappan, över vars början vid ingången fanor svajade, bildande en hay, genom vilken processionen upptågade till den nya skolans stora och elegant inredda festsal, varest den mottogs av Bohus Läns Regementes musikkår, som från läktaren blåste Björneborgsmarschen.

Sedan processionen intagit sina platser mitt i salen – runt omkring väggarna voro soffor, som förut intagits av Stadens Damer – inkom ungdomen och uppställde sig på ömse sidor om processionens deltagare.

Efter en psalm, ackompanjerad av regementsmusiken, uppträdde skolans Rektor i katedern och avhandlade i ett längre, vackert och särdeles lyckat tal skolväsendet från dess första uppkomst till närvarande tid med en förmaning till ungdomen att vara flitiga och nyttigt använda den tid, som nu erbjudes dem till förkovrande av och i framsteg i kunskaper. Sedan uppställde sig sångkören vid katedern och utförde an kantat med ackompagnement för en mindre orkester av sångläraren (A. Lugner).

Därefter uppträdde Överste Nauckhoff i Biskopens ställe och tillkännagav, att han av Ephourus, som själv var förhindrad att inställa sig, blivit anmodad att förklara, att han den nya lokalen  nu voro öppnad för begagnande. Nu besteg Regementspastor Forsberg katedern och höll en kort bön jämte Fader Vår och Herrens Välsignelse. Slutligen avsjöngs från läktaren sjunde versen av psalm 500. Den högtidliga akten stämde sinnet till allvar, och då allmänheten utgick, utfördes ånyo Björneborgsmarschen.

För att ytterligare förhöja dagens högtidlighet ägde en subskriberad Middag rum kl. 9 em. å stadens Rådhus, vilken var bra arrangerad med tillhörande Taffelmusik och ganska livad sinnesstämning.

Första skålen, som i underdånighet föreslogs av Skolan Rektor Rodhe, var för Hans Majestät Konungen, vilken tömdes under fanfarer och hurrarop samt folksångens avsjungande. Åtskilliga andra skålar anbragtes, såsom för läroverket, Rikets ständer, Stadens invånare, som så frikostigt bidragit till den vackra och dyrbara byggnaden, för överste Nauckhoff eller egentligen för Stiftets Biskop, i vilkens stad och ställe han företrädde, för Byggmästare Rapp, som utfört arbetet i sin helhet till allmän belåtenhet, för Stadens Magistrat och för Herrar Kommitterade för skolbyggnaden, för vilka senare en deltagare i middagen uppläste versar:

”Vi ära krigarns värv, som fosterlandet värnar.



Ej gamla Svea än sin livvakt saknat har.



Vi ära andens kamp, som emot mörkret spjärnar,



och tanken, stadd på flykt, till ljusets rymder far”.

 Så långt artikeln i Bohus Läns Tidning.

I Uddevalla Stadsfullmäktiges minnesskrift 1863-1938 beskriver Sten Kristiansson staden vid tiden för elementarläroverkets invigning:

År 1862 hade staden vid årets slut 4855 invånare, varav 2163 män och inte mindre än 2692 kvinnor. Kvinnoöverskottet hade alltid varit stort i staden. Den egentliga staden omfattade endast de rutformiga kvarteren mellan tullarna. En del tomter var obebyggda och upptogs av trädgårdar. Margretegärde, villakvarteret och större delen av tändsticksfabrikens område var odlad mark. Och utanför det planerade området låg hagar och gärden samt alla de ”täcka” landerierna: Elseberg, Hedegärde, Marieberg, Utsikten, Karlsruhe, Annegreteberg, Stora Baggeby m. fl.

Bilden troligen från 1863.

I de kvarter som ej brunnit 1859 och 1860, finnas ännu kvar en del stenhus av rött holländskt tegel samt med brutet tak, vilka uppförts kort efter branden 1806.

Kvarteren väster om torget höll nu på att återuppföras . Nu var det modernt med gult tegel som t.ex. det Kochska huset vid Norra Hamngatan. Så hade också skett med Kampenhofs fabriksbyggnad, läroverket m fl. Trähusen i staden var till största delen envåningshus.

I hörnet Sillgatan – Kungsgatan låg nu Länslasarettet, kanske mest känt för att författaren Vilhelm von Braun avled där 1860.

Vid Kungstorget låg på norra och östra sidan, med undantag för Saluhallen som tillkom 1925, i stort sett samma hus som idag (2012). 

Måndag den 12 november 2012 blir det en berättarafton om läroverkets 150-åriga historia. Medverkar gör bl.a. Sten Torgerson och undertecknad. Alla är hjärtligt välkomna till kl 18.00!!!  //