Sörkällan

Javisst var det den gamla pumpen vid Sörkällan i det föregående inlägget. Sörkällan, egentligen Södra källan, var ett känt gammal vattenhål. Ja den var till och med en offerkälla en gång i tiden.

Härifrån drogs Uddevallas första vattenledning in till hämtningbassängen (idag en fontän) vid Hansonska bron.

Sten Kristiansson skriver i Uddevalla stadshistoria, del III sid 87:

"I stället tog man upp ett förslag att leda Sörkällans vatten närmare staden till en hämtningsbassäng vid Södra Hamngatan. Detta ansågs "vara av särdeles nytta" och godkändes på nyåret 1852. 10 tolfter 10 alnar långt furutimmer inköptes, varpå borrningen utbjöds på entreprenad. I varje stock skulle borras ett rör, 2½ tum i diameter, rätt igenom medelpunkten utan något som helst snedborr. 

För att kunna få hål rakt igenom en lång stock använde man ett långt borr med ledad spets. Enligt minsta motståndets lag följde denna spets märgen i kärnan, vilket är förklaringen till att man alltid lyckades anbringa hålet i stockens centrum. Stockarna fogades sedan ihop på så sätt att man efter nödig urholkning och tillspetsning sköt en stockända in i den andra. Skarvarna läckte emellertid alltid något. Rester av denna rörledning hava flera gånger påträffats.

Borrningen skedde i maj månad på särskilt anvisad plats efter en taxa av 5 skill. 4 runnst. per aln. Den 7 augusti godkändes ritningar till reservoaren. Den skulle bli åttkantig i huggen sten från Kullgrenska bolaget, vara försedd med fyra kranar och så stor att den rymde 8000 kannor ( ca 21 kbm). Dess yttermurar finns kvar ännu (det är alltså fontänen vid Hansonska bron).

Detta blev nu stadsbornas hämtningsställe för mer än tjugo år framåt. En beskrivning lämnades i Bohus Läns Tidning, då den vid jultiden 1853 närmade sig sin fullbordan:

"Den vid Södra Hamngatan inrättade bassinen, som mottager och avlämnar Sörkällans vatten, nalkas nu sin fullbordan, i det man såväl uti mindre kärl som tunna kan tappa vatten därur genom fyra st. kranar, vilka utgöra en fortsättning av utefter bassinens botten uppstigande gjutna galvaniserade jernrör. I midten är anbragt ett cirka fem alnar högt rätt uppstigande jernrör, på öfre ändan försedt med en plattform av en tallriks storlek, utefter bräddarna av vilken överloppsvattnet strömmar och som i klart väder otvivelaktigt kommer att medföra en för ögat ganska angenäm anblick. Detta rör skall framdeles ytterligare komma att omgivas av beklädnad i huggen sten, omkring vilken en orm av metall kommer att slingra sig. Det blir således ganska prydligt och som vi hoppas ändamålsenligt".

I en lång artikel i juli 1854 kritiserar tidningen vattenbassängen på många vis:

"Det gränsar sannerligen till skandal att se ett tjogtal av stadens pigor sitta sysslolösa och skvallrande runt kring kanten av den annars icke vanprydande bassinen.... Som drängar också infinna sig där, hafwa samtliga god tid att uppgöra partier och stifta äktenskap, men den som bli lidande på kuppen är husbondefolket, som måste umbära tjänstehjonet i fulla två - tre timmar, om fem ses kannor vatten skola avhämtas.....

Hämtningsbassängen blev således en träffpunkt för framförallt pigor och drängar i staden. De kunde genom den komma överens med varandra om på vilka tider de skulle hämta vatten åt sitt husfolk.  //